Joyvoice

Det här trodde jag inte om mig själv.

Sjunga i kör.
En stor utmaning för mig.
Och som visade sig vara riktigt roligt!

Jag gillar ju inte att tala inför åhörare…
Att sjunga trodde jag skulle vara ännu värre!
Som tur var – var det ännu roligare – än vad jag trodde!

Speciellt när man får sjunga roliga låtar.
Till avslutningen på Stadsfestivalen skulle jag lära mig;
# Fame
# Too late for love
# En kväll i Juni
# Hero
# Shallow
# The look
# Aldrig ska jag sluta älska dig

Det fanns några saker som jag behövde kombinera…

Lära mig texten utantill. 
(tur att vi har superduktiga Rebecca och Evelina – våra körledare –
som är så tålmodiga och pedagogiska! Härligt när de framkallar
många skratt under repen)

Röra armar och ben samtidigt.
(…hmm.. Ja, det kan faktiskt vara lite knivigt att göra flera
saker samtidigt numera)

Se glad ut!
(ha..ha…jag stod framför spegeln och upptäckte hur
allvarlig jag såg ut…nästan arg…har nog inte fallenhet
för att uppträda)

De där tre grejerna kan låta väldigt banalt –
men det har visat sig att det var lite trixigt det där –
när en gammal kärring som jag, ska se avslappnad ut när jag ger halls!

Det som är bra med Joyvoice är att man inte behöver kunna noter.
Hanna har redan sjungit in låtarna så jag kan bara härma henne
så gott jag kan!
Det bästa är att alla låtar finns att ladda ned på en app så det är
bara att sjunga var än man är.

Chockade mig själv att anmäla mig till höstterminen, bara för att
jag är nyfiken på mig själv och om jag ska tycka att det är lika roligt.

Här har gubben filmat avlutningen på min första termin…jag har ställt mig så jag
förhoppningsvis inte syns….

Det var så roligt så jag glömde bort att vara nervös!

Heippa!