Ärtskott för sjutton!

Nu börjar ju odlingstiden.
När ljuset kommer och allt exploderar ute i naturen.
Näsan kliar och ögonen rinner. Det kanske inte är så trevligt.
Vissa år kan jag ha besvär med något som kan likna med allergi – har aldrig testat
vad det kan vara men köper lite antihistamin så jag kan lindra det.

Men jag tänker på ljuset! Ljuset är livet! OCH värmen…värmen är min allra bästa vän,
men den får jag nog vänta in ett tag till….den var på ett besök  tillfälligt i början på april.
Snabbt som ögat fram med stolarna och Sangrian!

Riktigt härligt! Jag började planera och känna in hur roligt det ska bli att göra i ordning
resten av balkongen….Men…det lär dröja en stund till….den svenska våren är ju nyckfull,
det är sedan gammalt.

Så under tiden.
Jag ville testa något nytt – inne – än kan man ju inte odla något ute än, det är ju kört direkt.
Frostnatten kommer när man minst anar det. Testade tidigt med att få den vita ”pluppen”
att föröka sig men utan resultat

Nä, det gjorde jag ju inte – jag sparade den till gubben ! Jag tyckte att jag behöv alla de de andra.

Sedan av en händelse kom det ett paket på posten med den här häftiga lådan som jag odlar i vatten…

Det är två basilika och två sallader. Behöver inte vattna. Hur smidigt som helst. Ljuset är på timer.

Men….
Så blixtrade det till – när vi var och handlade – köpte mig en kartong med gula ärtor…

..som jag lät ligga i blöt ett tag. Sedan frågade jag om gubben hade någon större kruka
nere bland alla hans chilli växter. Tur hade han det. Så ner med dem (23/4) i lite jord
och på med locket – och vänta.

Sex dagar senare (29/4) – då hade de små ärtskotten skjutit i höjden!

Det såg ju riktigt lovande ut!
Ytterligare några dagar senare…(4/5) Då var det dags att skörda!

Sen är det bara att vänta på nästa omgång …innan jag sätter nya ärtor. Får nästan göra
någon pesto på allt detta tror jag. Det är ju för all del gott att ha i sallad och på mackan….
men det är risk för att jag inte hinner med att äta allt….
Kunde ju iof satt i en mindre kruka först .,,tänkte inte på dé Helge.

Knäckebrödet är hembakat och går åt som smör i solsken.

Jag får fortsätta med mina promenader när det bjuds på solsken.

Helt plötsligt lite glädje i allt elände.

Innan jag vandrar vidare….

Heippa!