Kartor i allmänhet är bra att ha.
Speciellt de som är interaktiva som i mobilen om man är som jag lite ”lost”
Däremot gillar jag INTE att kolla kartor i bilen, d.v.s jag är en oduglig kartläsare.
Här i flygplanet är det ganska kul att hänga med var i luften man befinner sig – och var solen har vaknat.
Man kan se att det fortfarande är mörkt här.
Fönsterplats är ett måste för mig på planet.
Jag gillar att studera molnformationer och spana in andra flyg
som far förbi och om man kan gissa var ungefär man befinner sig .
Här försöker vi gissa oss fram och vi antar att vi har Lisabon
där nere, eller i allafall trakterna runt….
När vi tittar på kartan så konstaterar vi att det nästan kan ha varit det.
Man behöver inte undra hur långt det är kvar till man är framme…man kan
slappna av och njuta av utsikten.
Gillar när det finns kartor utplacerade i områden och man undrar hur långt det är till nästa punkt.
Här har jag markerat vår promenad som vi brukar gå när vi är på ön…
Börja vid Svenska Kyrkan i San Agustin (där vi sa ja till varandra 2003 – därav ett årligt besök där)
och fortsätta till fyren i Maspalomas som vi gjort så många gånger. Blåsten bestämde att vi bara skulle
gå hälften – eller inte ens det.
När vi nådde ”djävulstrappan” var vi rörande överens om att försöka hitta någon vätskedepå…
Det visste vi fanns där uppe på höjden…
Så vi stannade här… lite för länge för att få upp motivationen och fortsätta runt men
vi kom ändå till Playa del Ingles.
Vi återupptog promenaden där vi slutade en annan dag tidigt på förmiddagen innan blåsten.
Nu kommer jag inte ihåg hur långt det är… men man får ta en förmiddag i anspråk.
Det finns så mycket att kolla in – fina stenar – det brusande havet – olika former på
sandkullarna – se upp så man inte krockar med en ”nakenfis” eller ett barnvagnsekipage.
(en stilla undran varför man tar med sig barnvagn i mjuk sand)
Där framme vid fyren vet vi det finns en bra restaurang.
Lite tapas skulle inte sitta fel.
Nästa promenad utgick vi från hotellet och ner till utsiktsplatsen för sanddynerna från andra hållet.
Förödande med blåsten – man blir som blästrad och sand över allt, så här såg jag ut när jag kom hem
Vi fick ändå en härlig promenad och vacker utsikt.
Försökte fånga på bild hur sanden yrde men det syns inte ett spår av det.
På flyget hem blev det en annan rutt
Fly over the rainbow…..
Heippa!
